Till minne av/In memory of Christina

Det är nu lite drygt två år sedan jag var på din begravning.

Har det blivit lättare? Både ja och nej. Ja därför att jag lärt mig vad som är viktigt och nej för att jag inte kan dela det med dig.
----
Slutligen fick du gå in i evigheten en januaridag 2007. Kampen mot bröstcancern varade i två år.
Du var min stora ungdomskärlek och den varade i sju långa år. När man är kring 20-strecket är åren fortfarande långa.

Du efterlämnar man och tre barn. Pojken är vuxen och läser till arkitekt. Flickorna som är alltför unga för att mista sin mamma blir ensamma med sin pappa. Jag hoppas att alla i familjen får gott om stöttning som de så väl behöver. En av mina allra närmaste vänner blev mycket hastigt lämnad ensam med två små barn. Därför vet jag att man behöver vara två för att ta hand om barnen. Det blir slitsamt för den som är kvar.

Vi höll kontakten genom åren och jag tyckte alltid om att träffa dig och att prata med dig. Du var så klok, reflekterande och varm. Jag är tacksam för att vi inte brände några skepp.

Tyvärr var du inte vaken när jag besökte dig på söndagen men du öppnade dina ögon när din mamma sa att jag satt brevid dig.

Sista gången vi talades vid var i höstas när du kom till Göteborg och Musikens hus. Du ville träffa några av dina studiekamrater och mig. Vi åt lunch och pratade så där alldagligt som man gör när man är tillsammans med vänner. Det kändes gott att ha träffat dig men jag tror att vi alla innerst inne kände att du tog avsked.

Jag träffade dig också i augusti hos din syster. Då sa du det som jag också alltid skall komma ihåg "Günther, njut av livet, njut av livet!".

Vila nu i frid
och tack för den tid jag fick finnas i ditt liv.

Ditt minne kommer jag alltid att bära med mig.
Günther

Begravningen
Fredagen den andra februari ägde begravningen rum i Hässleholmens kyrka i Borås. Kyrkan var fullsatt. Det var en vacker och ljus akt som jag tror att Christina skulle ha gillat även om den kanske var närmare Gud än Christina var i sitt liv.
Det finns ett kinesiskt ordspråk som lyder ungefär så här:
När du föddes grät du och alla runt omkring skrattade. Lev så att du dör med ett leende på läpparna och alla omkring dig gråter.
Och det gjorde vi.