Saknad men levande i mitt minne

Christina, du gick bort för ett år sedan. Få har de dagar varit när jag inte har tänkt på dig.

Jag vet tyvärr inget om hur din familj och släkt har det. Du var det kitt som band oss samman och när du inte fanns mer, fanns heller inte något som leder till att jag träffar dem.
Jag hälsade på din grav tidigt i våras och nu är det snart dags igen. Det är märkligt att du känns lika närvarande nu som när du levde. Ja, på sätt och vis kanske mer. Jag saknar verkligen våra samtal och våra träffar!
Du fortsätter att vara del av mig och mitt liv och jo, jag försöker göra det du sa "Njut av livet Günther, njut!".